(II) 1. En ny start

Så många timmar gick innan hjälp kom till huset. Men hjälpen var inte en ambulans eller en polisbil. Mamma, denna saknade ängel som lämnat dem, hon återvände äntligen och hon fick allting förklarat för sig. Hur alkoholen tagit över deras pappa och förvandlat honom till det hemska monster han till slut var. Och hur detta monster plågat hennes två barn. Med våld och lekar som inte borde existera. Hon fick veta att hennes dotter nu var hos två främlingar som, mot alla odds, tagit hand om henne i drygt en vecka. Hon vet inte vad hon ska göra. På golvet i hennes sons rum ligger hennes man, mannen som hon en gång älskade men nu hatar med hela sitt hjärta. Så hon gör det enda hon kan göra, hon lyfter på luren och ringer till polisen, den räddning som borde ha kommit i första början. Så i tystnad åker Demonen och Ängeln i samma polisbil. Inte ett ord sägs, kanske på grund av den dåliga stämningen eller kanske på grund av att Demonen är medvetslös. Där sitter hon nu, Ängeln som tillbringar den mesta av sin tid i himmelen och hjälper andra människor, i en polisbil med allt förlorat. Eller så känns det för henne i alla fall, hennes dotter vet hon inte vart hon är och sonen rymde hemifrån efter att han berättat allting. Hennes demon till man vill hon aldrig träffa igen och i en sådan liten stad kommer ryktena att sprida sig snabbt. Vännerna kommer att titta snett på henne och hennes föräldrar kommer att sitta med telefonen vid örat hela tiden. Framtiden ser så osäker ut för henne just nu. "Vad ska hända med barnen?", "Kommer Demonen att dömas?" Hon vågar knappt tänka framåt, hon måste ta det här ett steg i taget och reda ut det här. Men för tillfället är allt hon kan göra att titta ut genom det kalla fönstret i polisbilen och be om att hennes barn mår bra.