9. Den skakande och rädda flickan

Försiktigt trycker han ner handtaget och kliver in i huset. Klockan är runt halv sex och solen har precis börjat gå upp. Det svaga ljuset utifrån är knappt tillräckligt för att vara till någon hjälp. Ett svagt ljud hörs från övervåningen, ett lågt snyftande, dovt och livrätt gråtande. Han börjar gå snabbare mot övervåningen. 'Mamma är inte hemma i natt för hon jobbar så det måste vara min lillasyster som gråter' Han rör sig för snabbt, snubblar på första trappsteget och ramlar. Snabbt kommer han upp på fötter igen och börjar springa upp för trappan. Snyftandet är högre nu och det skär i hans hjärta. Ljudet kommer från hans föräldrars rum. Dörren slår han upp med en smäll. Han ser sin pappa sova i sängen, ljudet på tv:en är väldigt högt och hans älskade och bräckliga syster ligger i sin säng i hörnet och gråter högt. Fast att hans blod kokar av raseri och rädsla försöker han att lugna ner sig själv. Han går försiktigt fram till sängen där hans lillasyster ligger. När han lutar sig över henne och försiktigt stryker hennes hår, vänder hon sig om och ser rätt på honom. Utan att säga något sätter han pekfingret framför munnen. Men gråten i halsen nickar hon och försöker lugna sig själv. Han lutar sig ännu mer och lyfter upp den skakande och rädda flickan, med sina blodspränga ögon, sitt svarta hår och sin bleka hy ser hon ut som en flicka från en gammal skräck film. Han bär henne tyst och försiktigt ut ur rummet. Hon kan inte stanna här.