Med sin lillasyster i armarna lämnade han huset och började gå ner för gatan. På den ödsliga gatan i den lilla staden fanns inga gatlyktor och endast det svaga ljuset av månen och de miljontals stjärnorna i fjärran galaxer lyste vägen för dem. Inte ljud hördes den kalla oktobernatten, ingen vind, inga, bilar, inga djur, ingenting. Ett tyst gnyende skar tystnaden i bitar. Han tittade ner på den skräckslagna flickan i sin famn.
-Vad är det? frågade han försiktigt.
-Vart är vi på väg? svarar hon oroligt. Han stannar och tänker. "Jag måste hitta ett säkert ställe där ingen hittar henne. Vi kan inte bara rymma, då skulle det bli pådrag från polisen och det klarar vi inte."
-Jag vet den perfekta platsen, säger han lugnande och ler. Där kan ingen komma åt dig. Han börjar långsamt att gå igen.
-Storebror, jag kan gå själv, säger lillasystern självsäkert. Han skrattar till, inte åt henne utan åt hennes beslutsamhet.
-Okej då, säger han med ett leende på läpparna. Försiktigt sätter han ner henne och tar hennes hand.
-Säg till om jag går för snabbt, säger han till henne. Hon nickar glatt och de börjar gå.
Snart är de framme vid platsen. Huset där hon är för första gången och där han är för andra gången den kvällen. "Hennes" hus. Det var den första platsen som han kom att tänka på och det är den bästa platsen för hans lillasyster att gömma sig på. Nästan igen kommer ut hit och det finns ingen koppling mellan deras familjer. De stannar utan den stora dörren, han sätter sig på huk och ser sin lillasyster djupt i ögonen. Hennes ögon skriker av panik och förvirring. Oräkneliga frågor verkar snurra bakom dem.
-Här kommer du att vara säker, säger han med vattniga ögon. Du vet att jag inte vill lämna dig, men det är för det bästa. Hans lillasyster biter på sin darrande läpp och nickar långsamt.
-Jag kommer till dig varje natt, fortsätter han. Och var inte rädd, de som bor här är bra människor. De är mycket bättre än mamma och pappa, de kommer att ta hand om dig. Stora salta tårar rinner nu ner för hans kinder. Han reser sig långsamt upp, släpper sin lillasysters hand, ringer på dörren flera gånger och sedan springer han rakt ut i skogen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar