13. "Vart är hon?"

Yr, vinglig och arg stapplar han in genom dörren. Han vet inte vad klockan är och han vet knappt var han befinner sig. . Det enda han vet är att han mår sämre än vad han brukar göra, men han vet precis vad som behövs för att han ska må bättre. Han vinglar in i huset och upp för trappan till rummet där han, hans fru och hans leksak sover. Dörren står på glänt och ljus strömmar in i hallen där han står. Han tar en sekund för att få huvudet att sluta snurra och golvet att sluta gunga. Sen går han, bestämt och förväntansfullt mot dörren. Han rycker upp den med ett leende på sina läppar och en eld i sina ögon. Men rummet är tomt, ingen leksak att leka med. Ilskan bubblar i honom som kokande vatten och hans syn blir röd. "Hon får inte lämna rummet!", lyckas hans dimmiga hjärna att tänka. Han börjar att gå, så snabbt som är möjligt med en hög promillehalt i blodet, igenom huset. Han söker igenom varenda rum men han finner inte i sin leksak som han behöver så. I desperation finner han en flaska i ett skåp i köket. Den har han sparat fall något allvarligt skulle hända, något som kan vill undvika. På köksgolvet möter flaskans öppning mannens läppar, och med varje klunk som försvinner från flaskan, försvinner en del av mannens förmåga att bry sig om hans leksak, eller allt annat som han förlorat.

När spriten lämnat kroppen och solen rört sig längre längs himlen, vaknar han. På golvet, med knäna vid hakan och kinden är våt av saliv. Synen är suddig och huvudet dunkar kraftigt. Smaken av alkohol dröjer sig kvar i munnen. Han reser sig långsamt upp och lutar sig mot väggen. Illamående griper hans mage och han stapplar mot toaletten. Lutandes över toaletten och med munnen vid öppen, spriten lämnar hans kropp och han mår mer illa nu. Återigen stapplar han in i köket och plockar upp flaskan som står på bordet. Den är nästan tom och han sveper snabbt det lilla som är kvar. Han ser en lapp som ligger på bordet och han plockar upp den. Blicken går knappt att fokusera men långsamt börjar han att urskilja det som står där. "Var är hon? Åh, vad du saknar henne. Vill du leka? Men du saknar något, eller hur? Du kommer inte att träffa henne mer. Inga fler lekar och inget mer våld. Hon är på en säker plats, en plats där du inte kommer att hitta henne. Lycka till med dina sjuka störningar." Rasande, arg, förbannad, ja, allt aggressivt man kan vara. Han springer mot dörren, faller, kravlar sig upp och springer vidare. Ut genom dörren och ut på gatan, där stannar han. "vart är hon?" Han står kvar på gatan, huvudet snurrar till och han faller ner på marken. Där ligger han, mitt på gatan en tisdageftermiddag i solen och inte en människa syns till.