3. Du är bäst storebror!

Väl hemma gick han upp till det mörka utrymmet han kallade rum. Mörkt och enskilt, precis som han vill ha det, men ändå saknas det något, värme. Inte många av hans vänner har varit där inne, bara någon enstaka som hans mamma tvingat honom att ta med hem.
-Du måste ta med dina vänner hem, det var vad hon sa. Hon är så orolig för att han ska bli mobbad och inte ha några vänner. Inte vet hon att han är bland de mest populära på skolan, hon vet inte heller att det är en roll som han avskyr. Han hatar att alla vet vem han är och han hatar att alla ser upp till honom. 'Varför skulle man vilja bli som mig?' En idiot som honom (enligt han själv) förtjänar inte att ha vänner, han förtjänar inte att leva och han förtjänar verkligen inte henne. Hans rum är ganska litet, en håla enligt vissa, en fristad enligt honom. Han vill inte ha ett större rum. 'Vad ska jag med det till?' Han är sällan hemma och när han är hemma sitter han bara vid datorn och skriver i tystnad. Så när han kliver in i rummet rotar han fram dator från under sängen och startar den. Han bär bort den till sängen och sätter sig med datorn i knät. Det enda som lyser upp rummet är det svaga skenet från datorn. Klocka är endast fem på kvällen, men den neddragna rullgardinen och de helt svartmålade väggarna ser till att rummet är svartare än natten. Precis som han vill ha det.

Han startar Firefox och loggar snabbt in på Bilddagboken, en vän som lagt upp bilder. Det kan i och för sig bara vara en person som har gjort det, "Sötnosen", hans enda vän på hemsidan. Hans andra vänner har han inte brytt sig om att lägga till. De vet inte ens att han har en profil på denna hemsidan. Visst, Facebook har han, till och med MySpace, men inte Bilddagboken.
-Det är bara töntigt, det är hans vanliga svar när kompisarna frågar. "Sötnosen" har lagt ut två bilder, en bild på hennes schema där hon beklagar sin två timmars matte-lektion den följande dagen. Den andra bilden är intressantare. En vacker bild på henne, antagligen tagen av en av hennes många vänner, men bilden är inte det som är viktigast; det är texten under. En lista över hennes liv, allt från kläder, vänner, familj, kärlek, framtid, glädjeämen och fasor listas här. Överlycklig börjar han läsa, varje liten del av information om henne som han kan få tag på fär henne en liten bit närmare henne känner han. Han läser listan om och om igen, allt för att lära sig så mycket som möjligt om henne.

Dörren öppnas och ljus utifrån strömmar in i rummet.
-Stäng dörren! skriker han av ren reflex. Men han hör ett snyftande och ser sin lillasyster stå i dörren, i en rosa klänning, svart långt hår och en teddybjörn som släppar i marken i en handen.
-Var är mamma? snyftar hon fram och ser helt skräckslagen ut.
-Mamma jobbar fortfarande, svarar han tyst och försiktigt. Hans samvete bränner honom inombords, han kan inte skrika åt sin lillasyster.
-Men jag vill att mamma ska vara hemma, snyftar hon. Jag vill inte vara ensam med pappa. Hon står kvar i dörren med stora tårfyllda ögon och hennes röst är fylld av panik.
-Du behöver inte vara ensam med pappa, tröstar han. Du kan få vara här inne med mig. Genast skiner det lilla våta ansiktet upp och ett litet leende syns på hennes läppar.
-Menar du det? frågar hon lyckligt. Ingen brukar få vara inne på ditt rum.
-Det kan vara vår lilla hemlighet, säger han med en lekfull röst. Kom och sätt dig här i sängen med mig. Den lilla flickan går in i rummet, stänger dörren och skuttar lyckligt upp i sängen. Hon sätter sig bredvid honom på sängen och tittar på bilden på datorn.
-Vem är det? frågar hon nyfiket och pekar på skärmen.
-Det är flicka som jag känner, svarar han lite trött.
-Hon är väldigt söt, säger hon och tittar närmare på bilden.
-Det är hon verkligen, svarar han. Den här gången med mer entusiasm i rösten.
-Är du kär i henne? fortsätter hon att fråga. Hon sneglar upp på sin bror som verkar sitta och drömma. Hon ger honom en svag knuff och han rycker till.
-Är du kär i henne? frågar hon igen.
-Ja, det är jag, svarar han med ett leende på läpparna men ett snyftande i hjärtat.

Klockan är nära på midnatt och han syster har för längesedan somnat. Hon ligger i hans säng, hon ville inte sova i sín säng eftersom mamma inte var hemma och hon vill inte sova ensam i samma rum som pappa. Så han hade lovat att hon skulle få sova i hans säng. När han sa det hade nog kramat honom hårt och pussat honom på kinden.
-Du är bäst storebror! hade nog skrikit högt men av någon anledning hade pappa inte reagerat på den höra ljudvolymen. Nu ligger hon som sagt och sover bredvid honom i hans säng. Han själv sitter fortfarande och läser listan om henne. Snart kan han den utantill och han känner att han vet allt om henne. Även om det aldrig har pratat med varandra, inte ens ett svar på hans mail, känner han att hon är hans bästa vän. Men hon vet ingenting om honom, inget namn, inget utseende, ingenting vet hon. Hon har aldrig svarat på hans mail eller sms. Jo, ett mail där hon skrev att hon inte ville att han skulle skriva till henne mer. Han hade försökt, försökt så mycket att lyda hennes önskan. Men efter endast en dag var det omöjligt. "Du kommer aldrig bli av med mig" var allt han hade skrivit den kvällen. Sedan dess hade hon aldrig svarat, men hon läste varje mail och sms, det kände han på sig. Han började skriva på sitt brev, det sextionde brevet han skickade till henne, men han skulle skicka så många fler, Ett om dagen resten av hans liv. Det hade han bestämt.