5. Jag är inte värd att leva

Med darrande knän stapplar han fram på stranden. Hans händer skakar och hans huvud snurrar 'Vad har jag gjort? Allt är förlorat!' Benen ger vika och han faller ner på knä i sanden. Det har börjat blåsa kraftigt, vågorna slår mot piren bredvid stranden vinder blåser sand i hans ansikte. På knä med ansiktet ner i sanden ligger han. Tårarna rinner och hans huvud snurrar snabbare. 'Vad gör jag nu? Hon vet vem jag är!'. Han blir kall inombords när han tänker tillbaka på det som hände för endast fem minuter sedan. 'Jag slog henne! Hon blöder och det är mitt fel! Jag är inte värd att leva...'. Han försöker resa sig upp, faller, försöker igen, hans ben kan knappt bära honom men han börjar långsamt att gå mot havet. Han ska avsluta sitt lidande, han ska äntligen bli lycklig. Vattnet täcker honom snart upp till knäna, det är iskallt och han skakar mer än tidigare. Några steg till och vattnet når honom till midjan. En plötslig värme fyller honom, den kommer från känslan att han äntligen gör någonting vettigt med sitt liv: han avslutar det, precis som Gud alltid velat. Han fortsätter bestämt att gå ut mot horisonten, vattnet jobbar sig uppåt, hans kropp fryser och skakar men hans sinne är varmt och utan ånger eller tvekan. Snart är det endast huvudet som sticker upp ur vattnet, det dränks av en våg men dyker snart upp igen. Han blundar hårt, drar efter andan och dyker ner under vattnet. Det kalla vattnet omfamnar honom, det verkar inte vilja släppa greppet och drar honom neråt. Han öppnar långsamt sina blodsprängda ögon, hans syn är suddig som den ska vara under vatten och det enda han ser är ljuset upp vid ytan. Han ler för sig själv. 'Snart är det över'. Utan att tänka sig för öppnar han munnen för att skratta. Vatten forsar in och han börjar kämpa sig mot ytan, han vill inte dit men han kan inte kontrollera sin kropp. Hans huvud bryter vattenytan och han kippar efter andan. Lungorna fylls med luft och en våg av livskraft genomströmmar hans kropp. 'Jag kan inte lämna henne ensam!' Beslutsam börjar han simma mot stranden, strömmarna drar honom ut från land men han fortsätter envist att simma. Hans kläder drar honom neråt och hans muskler skriker av smärta, men tillslut når han stranden. Kravlar sig upp i sanden och hostar upp vatten. Han fortsätter att kravla sig hemåt, han ska byta till rena kläder och sen ska han hitta henne och be om ursäkt.